Tack +Michael Bingmert för att du satt fart på skrseultatet. I min browser (Chrome Inkognito) har http://johanripas.se äntligen gått om AB-bloggen, och du ligger etta. I ett annat datacenter ser det visserligen annorlunda ut, men du får poäng för den här ändå.
Google+: Reshared 1 times
Google+: View post on Google+
Liknande:
18 september, 2011 OK, jag blev smått skogstokig igår när jag fick höra att chefsorganisationen…
29 december, 2011 Så pubertalt och ändå alltid lika kul 🙂 
9 februari, 2012 Google+ som Chrome-app och tillägg i Chrome
27 augusti, 2011 Sitter här stum av beundran av hur +Jonathan Sulo på FS-data lyckas få så många…
22 januari, 2012 Twitter nere – ökar aktiviteten på Google plus då?
1 november, 2012 Google Trusted Photographer
19 februari, 2012 Expressen har fler tveksamma länkprojekt- 21 mars, 2012 Nu sätter den sociala webben fart kring Ripås
15 februari, 2012 Lunchtips på Kungsholmen!
Tack, såg det för en stund sedan och twittrade lite med +Johan Ripås och andra. Kul – och samtidigt lite skrämmande att det gått såpass fort och "lätt". Med lätt menar jag att jag ju inte tidigare nämnt Johan, jag har ingen relation till honom och den länkkraft jag skaffat ganska väl simulerar en grupp "arga människor" vid en attack mot någon.
Det är lite som många säger – bästa sättet att skydda sin SERP är att aldrig göra något dumt. Men det innebär ju också att aldrig sticka ut näsan, att aldrig våga chansa och att inte våga göra fel.
Ett tredje alternativ är ju att heta Johan Andersson förstås.
Granskande journalister får nog vänja sig vid att få lite stryk på nätet. Både bra och dåligt kan man tycka. Som sagt, bara att byta namn i värsta fall. /Johan Rapås
Det gäller nog alla offentliga personer, politiker, skådisar, journalister eller artister – alla med en offentlig profil kommer få följeslagare och smädare. Men Google smickrar ju sig själva om att vara duktiga på att fånga upp varumärken och för en privatperson med ett ovanligt namn är ju namnet just det. Jag skulle inte bli överförtjust om någon "kidnappade" Bingmert heller och även om jag just nu håller mina topp 20 ganska väl så är det en smal sak att ta sig upp väldigt väl synligt för mitt namn. För Nikke är det nog närmare omöjligt, men hans engagemang kan man ju inte förvänta sig att alla med ett udda namn ska hänge sig åt.
När allt det här är över tror jag ändå att du har vunnit din "serp" tillbaka. Mitt inlägg kommer falla i glömska och dina sajter och sociala mediapunkter kommer dominera. Nikkes och din strategi är långsiktig och hållbar, min har varit opportunistisk och "teknisk" till stor del. Kortsiktigt funkar det (tyvärr).
Enda trösten är att den arga gruppen människor sällan mäktar med att återskapa det du just har gjort. Dessutom väljer de ofta Facebook för att få utlopp för sin ilska och då märks den sällan särskilt bra i Google.
Jo, det gäller väl rent allmänt att om man ska reta upp någon så ska man reta upp någon som helst inte blir så arg, helst har få och inte särskilt inflytelserika vänner och som har begränsade kanaler för publicering. Ett litet utbrott på Twitter, några okväden på fejjan eller ett blogginlägg med titeln "jag är förbannad" passerar snabbt förbi.
Men du muckar inte med SEO-killen (http://www.davidolofsson.se/tjafsa-inte-med-seo-snubben/) som +David Olofsson så väl uttrycker saken och det gäller nog andra också, det är dumt att reta upp Josefssonar, Blondinbellor och Shulmän av samma skäl. De har en publik, de har kanalen och de har dessutom det narcissistiska incitamentet.
Men det är som i sporten, motivation slår ofta klass. Så länge som Google premierar nyhetsvärde och buzz kan den som gormar nå långt utan speciella kunskaper. Vi ser det ju dagligen på sajter som "din" Reco osv. 100 nöjda kunder och 3 missnöjda ger 2 Recos. Bägge är negativa. Så har det alltid varit, men i dagens nätvärld ger det märkliga effekter. Med tiden kommer man lära sig att justera för denna avvikelse och den yngre generationen gör det säkert redan. Jag är till exempel beredd att bortse från en sökande till en tjänst om denne (oj, där hade nästan "hen" passat) har en fylleprofil på facebook eller en felstavad blogg. Mina yngre kollegor däremot låter sådant passera med en axelryckning och säger att det inte är det viktigaste. Kanske är inte rykteshantering svaret utan bara acceptans av förändringen i synlighet.
Jag har också varit i den fas som David Olofsson är i just nu, där man lyckligt använder sin nyvunna nätmakt till att sätta åt folk åt höger och vänster. Det är en berusande känsla, men den ger efter en tid en rätt fadd smak i munnen. Bamses devis gäller även på internet: Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.