Det finns få saker som kan få en debatt att flippa ur så fullständigt som att plötsligt använda ordet hen. Själv tycker jag att det är ett praktiskt ord, som behövs.
Hen – ett praktiskt ord
Ordet hen är ett fantastiskt praktiskt ord. Det har flera olika användningsområden, där flera är praktiska och egentligen bara en är könspolitisk. Språkforskaren Per Ledin har gjort en riktigt bra sam…
This post has been reshared 1 times on Google+
Läs det här på Google+
Liknande:
1 oktober, 2012 Hotpot – forum för… Hotpot
14 maj, 2012 Lång intervju med Steve Jobs
20 juli, 2012 Work in progress 
12 februari, 2013 Hur kan webbredaktörer förbättra synligheten i Google?
28 maj, 2012 Shandy – snällare än hon ser ut
22 mars, 2012 Oj så bra om Tinas rätt att inte prata
28 september, 2013 Rufus hittar en råtta
20 augusti, 2012 Sjukt- 11 maj, 2012 Just det – Geek Girls!
Jag är kluven. Var skeptisk i början, men har vant mig i skriftspråk och tycker det är ok. Däremot tycker jag det låter konstlat i talspråk.
I Finland har inte orden han och hon existerat vad jag vet så där är det naturligt att säga hän.
Jag har sagt det otaliga gånger, "hen" är onödigt. Vi har redan den grammatiska funktionen. Vidare är ordet så ideologiskt laddat att det av bara den anledningen inte bör användas.
Ett ord att vänja sig vid (inte för att jag använder det annat än ironiskt, ungefär som "hygientekniker" isf "städare").
Jag håller med +Tobias Linder i det han säger. Vill också tillägga att språket alltid, genom historien varit utsatt för attacker. En "städare" var inte fin nog och blev helt plötsligt "sanitetstekniker". Ordet "arbetslös" kom nästan att bli "egenanställd". "Rullstolsbunden" blev "rullstolsburen" eftersom de inte gillade att betraktas som bundna.. (kanske det mest legitima omspråkandet jag kan komma på).
I USA kallas en "attack på civila" för en "insats". Det gör det lite enklare att hantera medialt. "Mördade människor" kallas av samma land "casualties".. som om det var en liten olycka i trafiken. Kriget om språket har alltid pågått och kommer att fortgå.
Alla ord är onödiga och kan undvikas +Tobias Linder – ändå hittar vi på nya hela tiden. Ordet Zombie t.ex. Det behövs inte alls, men finns. Och så fort det finns, så behövs det. Det är en funktion av språket. Vi kan undvika olika aspekter av tänkande själva, men vi kan inte undvika att andra börjar använda ett ord, och därmed utvidgar betydelsen.
Och ordet städare – när tror ni att det ordet började användas?
+Nikke Lindqvist Jag vet inte när ordet kom i bruk.. men gissar att det var under sextiotalet när Sverige sökte de invandrare som nu ska anses suspekta och en belastning.
Vi hade städare i den skola jag gick i (och flourtant som kanske borde debateras mer) och det var först kring 1972 (tror jag) som det inte var fint nog.. eftersom de mestadels var finskor, chilenare och serber.
Vi hade "pling-pling-godmorgon.. idag serveras i matsalen" på svenska och finska och turkiska per intercom varje morgon (1975).
(ursäkta att jag blir ordig men jag försöker bara föra dig tillbaka)
Snacka om att dra saken till sin extrema spets, +Nikke Lindqvist. Min poäng är att vi har personen, vederbörande, den med flera uttryck för att fylla funktionen som "hen" skall förväntas fylla. "Hen" är inget annat än ett politiskt jippo som införts enbart som argument i HBTQ-debatten. Just för att det används som någon form av genus-slagträ av genusmaffian* tycker jag själv att ordet är för laddat för att kunna fungera tillfredställande i dagligt tal. Det bär helt enkelt för mycket ideologiskt bagage med sig.
Jämför ex med "neger". Ingen skulle få för sig att använda det idag på grund av vad det ordet är laddat med.
*med detta menar jag alltså alla som är rabiata manshatare (extremfeminister som ex "Män är djur"-von Wachenfeldt), TQ-flum (Hela PRIDE-jippot som helt missar att det de gör har motsatt effekt mot det de vill uppnå) och liknande.
Kanske skulle både du +Tobias Linder och +Jez Noh läsa min bloggpost, och den språkvetenskapliga posten jag länkar till? Den könspolitiska användningen har jag själv problem med de övriga fyra kontextuella användningsområdena är fantastiskt praktiska.
Och vederörande, när kallade ni någon för det, utan att det var i en pejorativ kontext senast?
Vilken grammatiska funktion skulle det vara, Tobias? Det går alldeles utmärkt att strunta i att använda "han eller hon", men då måste man välja att använda antingen han eller hon. I en text som många gånger kräver ett opersonligt omnämnande av en icke namngiven människa så blir det så mycket lättare att få lov att använda detta nya ord, som ju bara är ännu ett av många tusen nyord som varje generation inlemmar i sitt språk.
Kör på, säger jag! Vi ligger fortfarande långt efter. Engelska språket har tre gånger så många ord som vårt svenska. Det är inte för inte som det är så populärt som sång- och diktspråk.
Exakt +Kim Nilsson – Det är ju inte som att vi har för många ord? 😉
Varför inte kalla det "plopp" då? Något som inte har kidnappats av SCUM-feminister? Eller ska vi börja kalla afrikaner "negrer" igen för att "vi behöver en grammatisk funktion" eller "fler ord är bra"?
Okay, det var onödigt tillspetsat, men min poäng var att bara för att ordet eventuellt behövs (vilket jag personligen inte anser) behöver det inte vara automatiskt bra att ordet används.
Jag lade till ordet "hen" en gång i en plugin till Firefox som kunde byta ut ord. Jag bytte ut det mot "the bitch". Jäklar vad roligt det blev att läsa vissa sidor.
Men visst låter "hen" som att man vill något? Man vill liksom bevisa något. Och vad är det man vill bevisa? Att man är könsneutral?
Jag frågade min fru om hon var könsneutral. "Fuck no!", svarade hon.
Så då får ju jag fundera på vilka syften detta meningslösa ord har.. inte fyller det någon språklig funktion (i så fall hade det uppfunnits 1912 och inte 2012).. äh, jag vet inte.
Ibland uppstår "problemet" när man skiver att man (oj.. at det får heta "man" – det var ju.. fult) vill addressera någon utan att just ange deras kön. Jag har aldrig funnit det problemet svårlöst. Kreativ och lite småtråkig som jag är har jag dragit till med "den", "denne" (eller "denna" förvisso), "personen", "individen", "människan".
Ja.. men hitta på ett "hen" bara för att ha något att kalla Tony Irwing, tycker jag är meningslöst.
Om hen är kidnappat så kanske det är dags för fritagning
Att skriva en istället för man är nog mer av ett könspolitiskt val, och faktiskt också bokstavsbesparande. Det kommer inte lika naturligt för mig ännu så länge, men jag reagerar knappt alls när andra i min omgivning gör det.
En tycker det låter bra.
Att jämföra ordet neger med hen är väl att ta i lite väl? Enda anledningen till att det finns en laddning bakom ordet hen är för att personer blir rädda för det. De "radikala feministerna" (läses som kvinnor som faktiskt säger ifrån) när inte skulden, det gör vi – som diskuterar något så simpelt som ett könsneutralt ords existensberättigande, för att folk av någon anledning blir kränkta av att inte veta om det handlar om en man eller kvinna.
Jag håller med +Nikke Lindqvist i att hen kan vara praktiskt. Men kommunikation handlar om att dela med sig av något man har att säga på ett sätt som gör att folk kan ta det till sig, och ordet "hen" tenderar att dra fokus från huvudfrågan. Ett ord som drar bort fokus från det som vill kommuniceras är inte ett bra ord att använda, lika lite som att det skulle vara bra att avsluta en seriös debattartikel med slumpmässiga könsord.
Således väntar jag med att använda hen tills dess att det språkliga behovet uppstår och ett könsneutralt pronomen uppstår naturligt i språket utan att skapa kontrovers.
Jag tror inte att ändringar i hur vi använder pronomen kan göras utan kontrovers. Tänk du-reformen. Tänk på hur provocerad jag blir när 20-åringar envisas med att nia mig. Språket är provocerande och kan vara ett mycket exakt verktyg när man vet vad man gör med det.
+Nikke Lindqvist Det tycker jag var ett bra exempel. Du-reformen. Det var ju också en politisk reform som handlade om att försöka frånta överklassen privilegier och särställning. Nu är klyftorna tillbaka och arvsskatten borttagen.. och 20-åringar går och niar folk.
+Jez Noh i bl.a värmländskan säger mångs "en" isf "man". Just sayin 😉
+Mattias Eriksson Klart ordet behöver nötas in, och det är jag rätt säker på att det kommer att göra, speciellt eftersom så många, speciellt medelålders, blir så vansinnigt provocerade.
Medelålders rasar efter hen-hånet: "vi kräver snipp-kontroll!"
+Jesper Wallerborg Ja, och om pionjärerna lyckas nöta in ordet så att det inte längre drar fokus från huvudämnet så kommer nog jag att kunna tänka mig använda det. Själv så är jag rätt så ointresserad av "hen", har aldrig riktigt känt behovet.
Men det skumma med "hen" anhängarna är att de flesta förnekar en genus-koppling, utan bara hänvisar till att det är ett praktiskt ord i stället för "han eller hon". Samtidigt ser jag inte hur drivkraften i det fallet skulle vara så stor att man kämpar i motvind och tar smällarna, då "hen" uppenbarligen är ett rött skynke.
För som ett praktiskt ord, ja, det kan det kanske vara… men det finns ju uppenbarligen inte ett så stort behov att det växt fram naturligt. I genus syfte… verkar inte löst något alls i Finland.
Nä, finner mig mer fascinerad av kampen att få in hen i vårt vokabulär än vad jag är av ordet. Vad är drivkraften? Vad vill man uppnå?
Den som är skeptiskt till hen kan alltid använda vederbörande.
Fast det är ju där jag tycker att språket har börjat förändra sig Johan. Vederbörande gick fint att använda för 10 år sedan, men känns otroligt styltigt idag. Det signalerar nästan lite von oben-attityd
Och sedan är ju "vederbörande" inte synonymt med "hen". Mer med "han/hon fast det vill jag inte säga för jag har kompisar som går i regnbågsparader".
Vederbörande är ett tilltal. Hen är ett omtal.
Vafalls? Anser herr +Nikke Lindqvist att undertecknad brukar sig av ett ålderstiget språkbruk? Jag fordrar att vederbörande omedelbart förtydligar sig.
+Jez Noh det var ett bra förtydligande. Säger jag, utan att ha verifierat äktheten i ditt konstaterande.