Jag för just nu en mycket aggressiv mail-diskussion med rektorn på yngste sonens skola. Bakgrunden är den nya läroplanen som redan inför hösttermingen ledde till en omorganisation vilket i sin tur lede till att klassen förlorade en fantastisk lärare i matematik, biologi och fysik och fick två nya lärare i dessa båda ämnen. Den nya NO-läraren har distinkta röstproblem. Det går helt enkelt inte att höra vad hon säger, ens i en välvillig föräldragrupp. I en sjundeklass med nyfiket pratsamma 13-åringar, sociala och diskussionsglada, funkar hon inte alls.
Flera av oss framförde problemen med NO-undervisningen till ledningen som dock duckade för alla möten med föräldrar om situationen.
Istället meddelade skolan, tre dagar innan terminen vårterminen började, att de gör en rockad och att NO-läraren tar över matematik-undervisningen och att klassen får en ny NO-lärare. Det var ju bra såtillvida att klassen gillar sin nya NO-lärare och att NO-undervisningen fungerar igen, men att de får sin tredje lärare i matematik på två år, dessutom en lärare som som klassen redan har revolterat emot, och som inte hörs var tråkigt.
Min son har dyslexi. Det är få som tänker på det, men matematik är, ett väldigt läsintensivt ämne, och när muntliga genomgångar inte fungerar så är det för oss bara hemundervisning som gäller. Vi har legat på skolan om att få en annan mattelärare, och blev väldigt glada när en annan förälder i klassen tog bladet från munnen och bemötte skolan i ett öppet brev. Ett mail som skickades till rektor och till oss övriga föräldrar.
Skolans bemötande var att bjuda in just den föräldern till ett möte med rektorn och den berörda läraren. Ingenting mer.
Nåväl. Jag villle ju vara med på det mötet, men rektorn nobbar fortfarande all kontakt med föräldrar i grupp (ja faktiskt även med elever i grupp). Rektorn gör allt för att förhindra det, och i hennes roll som personalchef kan jag förstå det, men en rektor är väl även pedagogiskt ansvarig? Mailen går fram och tillbaka. Skolan verkar inte ha minsta avsikt att göra någonting åt att våra barn inte får någon matematikundervisning som de kan ta till sig i år (även om Malte faktiskt nu verkar få en extraresurs), och vi kommer att tränga oss in i någon sorts hörn allihopa till slut.
Vad gör man? Byter skola eller stannar och tar striden?
Google+: Reshared 1 times
Google+: View post on Google+