Så blev det mitten av juni plötsligt, och dottern är 19 år och tar studenten. Hur gick det till egentligen? Att våren bara försvinner i ett stressat töcken av möten och projekt kan jag ha en viss förståelse för, men de där senaste 19 åren, vad har jag gjort av dem egentligen? Var blev de av?
Folk snackar om mindfulness och leva i nuet. Jag gör inte annat. Jag är en här-och-nu-person och det är otroligt sällan som jag reflekterar över då och sen. Det är hart när omöjligt att få mig att klämma ur mig planer för framtiden, inte ens den närmaste. Men kanske borde man ändå göra fler planer? Kanske är det ändå ett sätt att få tiden att gå långsammare?
Google+: Läs posten på Google+
