Uttrycket personlig integritet är rätt nytt i svenskan. Det finns, enligt Wikipedia, ingen legal definition av vad det innebär, men i debatten har det betytt rätt mycket. Framför allt har det börjat blandas ihop med det betydligt äldre ordet integritet som faktiskt betyder någonting helt annat.
Jag har just skrit klart ett långt blogginlägg som jag har filat på i en vecka, om hur transparens och integritet är på samma sida, medan de anonyma ofta saknar såväl integritet som känsla för andra människors personliga integritet. Det vore kul om ni ville läsa det, och säga om ni håller med mig eller ej.
Inbäddad länk
Transparens och integritet är inga motsatser
När man försöker diskutera transparens kontra anonymitet, så kommer det ofta åsikter som försöker få in ordet integritet i mixen, och nästan alltid på anonymitetssidan. Jag förstår inte detta. Jag…
Google+: Delad 1 gånger
Google+: Läs posten på Google+
Mats Halldin says
Läser nu. Läste först ditt inlägg om pedofilforumet Flashback. +Trettioelva
Helena Liden says
Genomtänkt och tufft!
Nikke Lindqvist says
Anledningarna till att jag filat på det så länge är att jag själv inte har haft skillnaden mellan integritet och personlig integritet klar för mig. Jag tror ju verkligen att vi får ett bättre webbklimat i en värld där allt fler vågar ta steget mot transparens. Och jag tycker att det är bra att Google+ i så hög grad stöttar den utvecklingen och jag är oändligt tacksam för att Facebook banade väg för den. Samtidigt så är ju anonymiteten så viktig den också. Men faktum är att jag tror att transparensen, på sätt och vis, är garanten för att anonymiteten kan överleva. För på en webb som domineras av en stor anonym mobb, vill jag inte vara.
Mats Halldin says
Mycket tänkvärt. Spammare kan vara totalt transparenta (både online och hemma på telefonen) utan att ha (1) integritet eller (2) respektera personlig integritet. När jag bidrar till Wikipedia anger jag alltid källor och är sålunda (1) anonym och (2) transparent.
Med andra ord fyra ord att göra en mind map av: Integritet och personlig integritet respektive anonymitet och transparens. Skulle vara intressant att se den svenska politiska kartan plottad på det.
ping +emma marie andersson
Nikke Lindqvist says
Ja, jag har funderat mycket kring Wikipedia i veckan. Vad kommer det sig egentligen att inte fler är transparenta där? Jag strök till slut hela stycket eftersom jag har så lite egen erfarenhet av plattformen.
Mats Halldin says
Enligt min erfarenhet kan bidragsgivare på Wikipedia vara ganska transparenta på sina användarsidor men nästan aldrig med sina nicks. Dessutom finns t ex IRC och IRL-möten där man är mer personlig (och dessutom slipper troll och [snabbt förbrända] troll och advokater.)
Nikke Lindqvist says
Ah! Ja, IRL-nätverken är ju en väldigt bra garant för fungerande anonyma plattformar med hög integritet. Det är ju därför tweetups har fått så stort genomslag och slagit så väl ut.
Mats Halldin says
jepp, i synnerhet de IRL-möten jag var med på (före 2006) då alla kunde förbli anonyma. Alla blev bedömda efter sin insats online, ingen frågade efter verklig identitet. Som att äta kakan och ha den kvar, typ.
Nikke Lindqvist says
Skulle de funka idag tror du?
Mats Halldin says
Det gör det fortfarande vad jag vet. På engelska Wikipedia kan administratörer kommunicera med varandra i åratal utan veta varandras verkliga ID. Samtidigt finns Wikimania-möten (och diton i Sverige) då alla är sig själva. Wikipedias community har blivit mindre sedan boomen 2006, men annars fungerar allt likadant vad jag vet. Ingen känner alla, alla känner någon.
emma marie andersson says
Intressant och tankväckande. Det jag funderat på rätt länge är det skifte som vi befinner oss i där många verkar förespråka anonymitet som den stora demokratimakaren. En nästan lite "fundie"-inställning, hos en del enskilda debattörer. Om alla är pseudonym eller rent av anonyma, så är alla jämlika, ungefär. Det är en ganska stark motivator – det kan rentav vara av ideologiska anledningar man väljer anonymitet idag, inte som traditionellt – rätten att kunna gömma sin identitet för att inte bli brandad. Så även inom ordet "anonymitet" gömmer sig en rätt stor nyans-skala att förhålla sig till. Och jag tror att det är det man undermedvetet tacklar, när de här frågeställningarna dyker upp på tapeten.
Nikke Lindqvist says
Tack Emma! Det där är ett så märkligt perspektiv. Oavsett om man bygger upp sin identitet under ett alias eller under eget namn så är det ju summan av ens insatser, tyckanden och göranden som bygger upp ens rykte och tillförlitlighet i slutändan. Om det inte är fullständig anonymitet á la 4chan vi pratar om förstås, men bara ett kort besök där visar väl hur svårt det är att samverka när alla går under namnet Anonymous. Då förstår jag trusted peer-nätverken bättre.
emma marie andersson says
Det här har blivit min "go to"-länk https://plus.google.com/u/0/110979618766827447332/posts/gtThcGe4yZ4 när det handlar om att försöka illustrera varför jag inte har något förtroende för anonymitet som samhällsbärande funktion. Fortfarande är det så att vi är väldigt lätta att styra upp, särskilt i underhållningssyfte, att vi kulturellt, i denna tid här och nu, inte riktigt hanterar det enorma ansvar (faktiskt) som fullständig anonymitet innebär. Det finns såklart andra sidor också, men… Det viktiga är nånstans bara att inte skapa en lika illa "fundie"-mentalitet MOT anonymitet såklart, eftersom det ju faktiskt är den enda kanalen för alldeles för många i vårt globala samhälle att komma till tals under någorlunda fria förhållanden. Tyvärr.
Mats Halldin says
+emma marie andersson Ur ett Wikipedia-perspektiv är det särskilt intressant. Där är alla lika vid inloggning och experten i ämnet likställs med den obstinata tonåringen. "Integritet" får man genom engagemang, inte genom auktoritet. Samtidigt gör öppenheten och lättheten att vara anonym att de med verklig kunskap tröttnar. Det slutar gärna i att artiklarna inte blir förbättrade öht.
Mats Halldin says
+emma marie andersson Det där var det värsta TV-program jag sett. Inte rakt igenom vetenskapligt. ^^
emma marie andersson says
nej, var inte tänkt som vetenskaplig go-to, heller. Lite av ett utropstecken, om man säger.
Helena Liden says
Hur blir det med möjlighet till källkritik i anonyma nätverk? Har inte så mycket erfarenhet, förespråkar transparens 😉 Finns det inte ens risk att säg kommersiella intressen gömmer sig bakom anonymiteten och försöker påverka exempelvis? Samtidigt som jag också kan förstå att det ibland är att föredra att en synpunkt får stå för sig själv, utan "tag".
Nikke Lindqvist says
+emma marie andersson Programmet får mig att tänka på Miligram-experimentet: http://en.wikipedia.org/wiki/Milgram_experiment och jag undrar nu hur det hade sett ut om läraren och eleven hade varit okända för varandra dessutom.
Mats Halldin says
+Helena Liden På Wikipedia ska du kolla om informationen har en källa och om källan är neutral och trovärdig. Det förekommer regelbundet att företag och individer redigerar artiklarna om sig själva; i synnerhet på svenska Wikipedia där artiklar inte redigeras så mycket öht. "Synpunkter" hör egentligen inte hemma i ett uppslagsverk som Wikipedia.
På andra nätverk varierar naturligtvis källkritiken. På forum som Flashback finns [ganska uppenbarligen] ingen som helst källkritik.