Jag för just nu en mycket aggressiv mail-diskussion med rektorn på yngste sonens skola. Bakgrunden är den nya läroplanen som redan inför hösttermingen ledde till en omorganisation vilket i sin tur lede till att klassen förlorade en fantastisk lärare i matematik, biologi och fysik och fick två nya lärare i dessa båda ämnen. Den nya NO-läraren har distinkta röstproblem. Det går helt enkelt inte att höra vad hon säger, ens i en välvillig föräldragrupp. I en sjundeklass med nyfiket pratsamma 13-åringar, sociala och diskussionsglada, funkar hon inte alls.
Flera av oss framförde problemen med NO-undervisningen till ledningen som dock duckade för alla möten med föräldrar om situationen.
Istället meddelade skolan, tre dagar innan terminen vårterminen började, att de gör en rockad och att NO-läraren tar över matematik-undervisningen och att klassen får en ny NO-lärare. Det var ju bra såtillvida att klassen gillar sin nya NO-lärare och att NO-undervisningen fungerar igen, men att de får sin tredje lärare i matematik på två år, dessutom en lärare som som klassen redan har revolterat emot, och som inte hörs var tråkigt.
Min son har dyslexi. Det är få som tänker på det, men matematik är, ett väldigt läsintensivt ämne, och när muntliga genomgångar inte fungerar så är det för oss bara hemundervisning som gäller. Vi har legat på skolan om att få en annan mattelärare, och blev väldigt glada när en annan förälder i klassen tog bladet från munnen och bemötte skolan i ett öppet brev. Ett mail som skickades till rektor och till oss övriga föräldrar.
Skolans bemötande var att bjuda in just den föräldern till ett möte med rektorn och den berörda läraren. Ingenting mer.
Nåväl. Jag villle ju vara med på det mötet, men rektorn nobbar fortfarande all kontakt med föräldrar i grupp (ja faktiskt även med elever i grupp). Rektorn gör allt för att förhindra det, och i hennes roll som personalchef kan jag förstå det, men en rektor är väl även pedagogiskt ansvarig? Mailen går fram och tillbaka. Skolan verkar inte ha minsta avsikt att göra någonting åt att våra barn inte får någon matematikundervisning som de kan ta till sig i år (även om Malte faktiskt nu verkar få en extraresurs), och vi kommer att tränga oss in i någon sorts hörn allihopa till slut.
Vad gör man? Byter skola eller stannar och tar striden?
Google+: Reshared 1 times
Google+: View post on Google+
Kort perspektiv med smalt fokus (de egna): Byter skola.
Långt perspektiv brett fokus (för klassen/skolan): Stannar och tar strid.
Om din son trivs i skolan, stanna och strid. Och glöm inte att även rektorer har chefer 😉
Finns ju en viss risk att striden kommer ta lång tid – tid som din son skulle behöva med bra lärare i en bra skola. Tror att för din sons framtid är det nog bra att byta skola om du hittar någon bra. Fast dåliga lärare finns i de flesta skolor, de kan inte sparka läraren utan de flyttas runt och fler elever får lida.
Kommer ihåg den usla läraren som varken kunde lära ut eller hade någon som helst kontroll över sina klasser. Hon är nog kvar på samma skola än idag – trots många strider av många årskullar elevers föräldrar.
..och rektorns chefer har chefer. Till sist hamnar man hos de folkvalda. Ett tips är riksmedia om inget annat hjälper. Strider med en svag motpart som har rätt mot en fyrkantig jätte brukar göra sig bra på löpsedlar i nyhetstorketider.:)
En skola som man trivs i är värd att ta fighten för. Barn brukar vara förtjusta i kontinuitet. Och som sagt – det finns alltid en chef till. Sedan kan man ju såklart gå på spontan visit i grupp. Så länge man är trevlig och inte angriper rektorn som person så denne går i baklås därför borde det väl fungera.
Sedan undrar jag såklart hur någon kan bli anställd som funkar i ett klassrum ochom det finns något att göra för att hjälpa denna lärare som annars gjort ett katastrofalt karriärval.
Men visst – det får inte ta en evighet.
Kanske är mic med högtalarsystem en lösning om det enbart är rösten som ställer till det?
Det är ju främst rösten, men efter förra terminen har klassen helt tappat all tilltro till och respekt för den stackars läraren. Idag kom Malte hem med en namninsamling för ett lärarbyte.
Positionerna låser sig.
Jobbig sits… och det är ju inte helt lätt att bara byta skola heller antar jag, då det innebär rätt stora omställningar. Avundas dig inte! Hoppas i alla fall att du hittar någon form av lösning.
Min fru som är insatt i skolvärlden föreslår detta:
Först ta kontakt med mentor/klassföreståndare (om ni inte redan gjort det) och lyft problemet. Kontakta därefter representanter från skolans elevvårdsteam (skolkurator eller specialpedagog). Prata ihop er med den andra föräldern som skickat det öppna mailet/brevet. Sammankalla till föräldramöte där ingen skolpersonal är närvarande. Efter det, kontakta rektorn igen. Om det inte blir något gensvar, kontakta skolchefen och därefter skolverket/skolinspektionen.
Hon säger vidare att det sällan blir bra att byta ifrån något (jämför att byta till något). Om det finns en känsla av misslyckande är det risk att den känslan bärs med till nya skolan. Dessutom finns det dåliga lärare på andra skolor också.
Klok fru du har +Patrik Arwengrim, nu råkar det vara ett delat mentorsskap, där den här läraren är den ena mentorn.
Vi träffar den andra mentorn och specialpedagog på skolan nästa vecka, och så får vi väl ta det därifrån. Vi hoppas på en specialmattegrupp. Men vill helst, för resten av klassens skull slippa henne helt och hållet.
Apropå byten: John Hatties Visible Learning gör effekten av skolbyten rätt tydlig. Det är en av de mest destruktiva åtgärder du kan ta till vad gäller inlärning. Det finns många goda argument i den texten som du kan använda dig av i din argumentation för ett aktivt ledarskap i klassrummet, återkoppling som funkar och tydliga strukturer.
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/larande_och_arbetsmarknad/skola_och_forskola/forskning/synligt-larande
Är läraren ny eller nått? Alltså just börjat som lärare? Vill inte verka respektlös mot dig eller din son Nikke men kan inte undvika hur hennes situation är. Jag kan mycket väl tänka mig att "grupptryck" eller annat fått klassen (eller några elever) att gå emot läraren. Minns min egen skolgång. Vet inte hur illa hennes röstproblem är men kan inte tänka mig det är som du beskriver.
Å andra sidan verkar det ha skurit sig helt och frågan är om det inte av den anledningen är bra för båda parter att gå skilda vägar.
Ny i skolan. Civilingengör som tidigare har undervisat på gymnasieskola. Jag har svårt att uppfatta vad hon säger även i en liten grupp.
Nikke; I vanliga fall är det viktigare att vinna kriget än att vinna striden, och kanske knäcka några ägg på vägen. Nu är det din son som är ägget och då tycker jag du skall skita i kriget och fokusera på att vinna striden. Om det inte blir lärarbyte eller att läraren får någon form av tekniskt hjälpmedel som gör att personen hörs, så överväg byte!
Ok, så hon har ingen pedagogisk utbildning? Inte ens erfarenhet av det… I ett sånt fall så tycker jag hon inte borde undervisa.