Så blev det mitten av juni plötsligt, och dottern är 19 år och tar studenten. Hur gick det till egentligen? Att våren bara försvinner i ett stressat töcken av möten och projekt kan jag ha en viss förståelse för, men de där senaste 19 åren, vad har jag gjort av dem egentligen? Var blev de av?
Folk snackar om mindfulness och leva i nuet. Jag gör inte annat. Jag är en här-och-nu-person och det är otroligt sällan som jag reflekterar över då och sen. Det är hart när omöjligt att få mig att klämma ur mig planer för framtiden, inte ens den närmaste. Men kanske borde man ändå göra fler planer? Kanske är det ändå ett sätt att få tiden att gå långsammare?
Google+: Läs posten på Google+
…dina frågor är helt fel.
Man bör bara njuta leende av sin dotter när man möte det.
Utan att fråga varför.
Du är inte den första i mitt flöde som jag ser vingla på livskrisernas kant när det är skolavslutning 🙂
Är det så hemskt?
Inte hemskt. Men lite märkligt.
Att stanna upp och göra en sån här reflektion är nog bra emellanåt. Sen springer man på igen om än kanske med lite andra värderingar i vissa sammanhang. Skulle vilja påstå att det är livet :). Vi tycker nog alla att livet ibland går ruskigt fort, men om man njuter av det här och nu (som du ju bevisligen gör) så tror jag ändå att man får ut mer av det även om det känns kort.
http://www.google.it/imgres?hl=it&biw=1280&bih=616&gbv=2&tbm=isch&tbnid=RanrqjwCc3jgeM:&imgrefurl=http://www.fanpop.com/spots/blade-runner/images/19275549/title/rutger-hauer-roy-batty&docid=6JDilJdR8s5umM&imgurl=http://images4.fanpop.com/image/photos/19200000/Rutger-Hauer-as-Roy-Batty-blade-runner-19275549-453-290.jpg&w=453&h=290&ei=zCzbT5DJIYjj8AP38pXMCw&zoom=1&iact=hc&vpx=116&vpy=278&dur=1400&hovh=180&hovw=281&tx=139&ty=83&sig=103282155381583793232&page=4&tbnh=134&tbnw=192&start=58&ndsp=20&ved=1t:429,r:10,s:58,i:292
Jag tror att sånt är ett symptom på att man bör göra mer av vissa saker och mindre av andra. Ompritoritera tid/pengar.